Lillasyster är rädd för spindlar. Jätterädd. I och för sig är hon två år, en ålder där det mesta kan vara lite farligt. Men hon är verkligen rädd. Jag är inte rädd, storebror är inte rädd och pappan kan också klappa en spindel om han måste. Så denna skräck för spindlar kan inte komma från oss.
Så hörde jag ett radioprogram för några veckor sedan. Som var om barn och rädslor. Just spindlar (och även ormar) togs upp som exempel. Det som var spännande var att rädslan finns nedärvt sedan den tiden då det faktiskt var befogat att vara rädd för spindlar och ormar. Då vi hade ett klimat som gjorde att det fanns farliga djur runt omkring oss. Alltså sedan urminnes tider.
Jag tycker det är häftigt att tänka på att ett sådant gammalt arv slår igenom på min lilltjejs DNA-uppsättning! Tänk vad gamla grejer hon bär på!
