En gång i veckan går jag och pratar med en psykolog. Har gjort det sedan pappan ville skiljas. Idag pratade vi om ensamhet och hur jag känner när jag är ensam. Jag vet att min känsla av ensamhet inte är normal att den kommer från något annat. Men under hela mitt vuxna liv, då jag under omgångar försökt, har jag inte kunnat förstå vad denna ensamhetskänsla beror på och kommer av.
Idag har jag kommit närmare sanningen än någonsin! Det gör mig glad.
16 juni 2008 at 11:01 e m
Skönt att du får tillfälle att prata om dig själv, dina upplevelser och ditt liv, med någon som kan hjälpa dig framåt. Det är ett tufft jobb! Lycka till!
17 juni 2008 at 12:29 e m
Skönt att du har någon prata med och få ”reda” i det som varit i ditt liv.
Gick själv hos psykolog under hösten och det var en av de mentalt tuffaste ”resor” jag gjort men otroligt skönt efteråt.
Varmt lycka till!
17 juni 2008 at 9:02 e m
Du gör det redan! Jättebra! =)
Du kommer kick ass när du är igenom den här soppan!
Glad jag blev nu. Det där kändes så konstruktivt och ansvarstagande och hela den baletten. (Jag borde också komma iväg och rensa i snåren. Såklart. Don´t we all…)
(Why skriver jag på englisch hela tiden för? Ha ha ha..)
17 juni 2008 at 9:59 e m
Kerstin och Jessica: Ja, det har varit jobbigt att gå och prata och det ÄR jobbigt nu också. Fast nu pratar jag och psykologen om MIG. För att jag ska bli en bättre människa. Och det känns skönt. Jag kommer inte att hamna i en liknande situation igen. För jag kommer att vara annorlunda.
annac: Tack. De orden betyder mer än du säkert tror! Eller ska jag säga thank you?!