Idag har jag varit på avdelningsdag. Föredrag, teambilding, mat och vin. Trevligt. Fast jag kan inte riktigt slappna av. Tänker på att jag numera är själv, singel, och att ingen annan är det.

Jag samåkte med en av kollegorna hem. Hade mycket förtroligt samtal i bilen. Det brukar vi inte ha. Kände nästan en liten attraktion till honom. Vet inte ifall det var vinet jag druckit, det förtroliga samtalet eller för att han är singel. Känns både bra och dåligt. Bra för att jag börjar känna igen. Dåligt för att jag börjar känna igen.

Att börja träffa killar män känns för mig så otroligt främmande. Fast jag förstår att jag någonstans kommer att göra det. Kan absolut inte tänka mig att leva singel för evigt. Men att ge sig ut i datingträsket känns mycket avlägset.

Fast kanske, någonstans, blir det kul också!