Efter fem dagar får jag äntligen hem mina små. Så härligt! Men också så tungt denna gång. Det märks att det gått lång tid. Storebror var kaxig och högljudd från sekund ett. Lillasyster hade en klängighet som var enorm för att vara henne. Först gick jag igång, blev arg, sedan såg jag att det är ju mig och min uppmärksamhet de vill ha. Omväxlande första timmen har jag haft storebror och lillasyster tätt, tätt i famnen. Storebror har fått skälla ut allt arga och lillasyster har bara fått kramar.
Den timmen var guld värd. Efteråt var det helt andra barn som jag fått hem!
1 oktober 2008 at 9:28 e m
Bra gjort att se att det faktiskt var närhet de ville ha. Det är lätt att se förbi det annars
De reagerar ju på så olika sätt de små liven och att kunna läsa av dom är ett trick i sig!
Kul att det blev lyckat på dejten också. Förstår vad du menar med ringrostig. Jag hade nog fått panik bara vid tanken att gå på dejt just nu.
kram på dig!
2 oktober 2008 at 6:32 e m
Jag tycker du verkar vara en fantastisk mamma! Kram!
2 oktober 2008 at 7:56 e m
Anna: Ja, det tog ett tag innan jag fattade. Ändå har jag ju läst om att just övergången kan vara jobbig. Där en del barn behöver vara lite för sig själva och andra behöver mycket närhet. Tillslut gick det in vad de försökte säga i alla fall!
Ringrostig är egentligen bara förnamnet!
2 oktober 2008 at 7:56 e m
Lin: Tack! *rodnar*