Lycka för storebror var när han för första gången fick åka sittlift ända upp till toppen. Leendet som gick från öra till öra gjorde att det värkte i hjärtat av kärlek. Så nedför, vi åker fel, hamnar i röda backen, inte bra för nybörjaren storebror, inte heller bra för mig som också är nybörjare i att lära ut slalom.

Väl förbi branten blir backen flackare och perfekt att öva svängar i. Han åker bredvid mig och håller i mina stavar, för att ömsom stötta honom och ömsom bromsa. Jag berömmer och uppmuntrar honom mycket, dels för att han ska veta när han gör rätt men även för att jag tycker att han är fantastiskt duktig som lär sig så fort. Så i slutet av backen säger han: ”Mamma jag tycker så mycket om när du säger allt det där till mig!”

Åh, storebror, jag tycker så mycket om när du säger precis så till mig!