Lillasyster har sin trotsigaste period någonsin. Ingenting är bra, maten äcklig innan hon smakat, kläder vill hon inte sätta på sig, allting är nej, nej, NEJ! Hon utmanar mig hela tiden och kollar hur långt hon kan gå innan jag sätter en gräns.
Och när jag sätter gränser så blir det konflikter. Såklart. Men det är så tröttsamt att vara osams så mycket som vi är just nu. Det känns som om dagen går ut på att vi ska bråka med varandra.
12 mars 2009 at 12:05 e m
Oh, jobbigt. Känner igen det där. Jag hade förmånen att kunna ta med F och bada i en liten lugn pool när hon var i den åldern, för att vi skulle komma över trotsen och komma varandra närmare. För oss funkade det. Gissar att det var uppmärksamhet och närhet hon behövde. Behöver ju inte vara samma för din lilla förstås. Håll ut, det blir bättre!
12 mars 2009 at 4:15 e m
Åh vad tråkigt, det är inget skoj alls med alla dessa konflikter… Du får försöka tänka så att din lilla håller på att bli större och formas till en egen individ. Men det är svårt att se nåt ljus i det hela, jag vet.
kram Anna